07 november 2014

You know, time flies

Det är en speciell känsla att gå genom en nedsläckt och tyst fabrik. Det är en annan värld än den vanliga stimmiga, högljudda, färgglada. Just sådana där mörka och tysta gånger känner jag lite extra den kärlek man faktiskt kan ha till en sådan plats. En plats där man känner sig hemma, en plats som rymmer så många människor man tycker om. En plats där det alltid finns nya människor att lära känna, människor att växla några ord med i förbigående. En plats fylld av leenden.

Jag är glad och stolt över att få vara en del av den världen. Att den platsen är min.
Just idag firar vi 9 år tillsammans.

08 oktober 2014

Mannen i den svarta hatten

I solnedgången
på en väns balkong
upptäckte jag Bruno K. Öijer.
Och plötsligt finns han överallt
han är i ropet
han är också en rockstjärna
en lyrikens Keith Richards om ni så vill. 



...en natt som den här är jag fri
fri att tänka mig hur långt bort som helst...


06 oktober 2014

La Mer

Det blev en resa med havet som tema. Det blev den franska rivieran och jag hade tonerna till den gamla slagdängan La Mer ringandes i huvudet under hela vistelsen.


Vi promenerade på kända konstnärsmarker...

...passade på att se några äkta Picasso...

...och såg ett överflöd som var nästintill äcklande.
 
Vi såg stora hotell...

...och vackra hus...

...men också små, mysiga hamnar.

Vi gick ungefär hur långt som helst...

...i ljuvlig natur.

Lunchade med fin utsikt...

...och gick...

...och gick...

...och gick... 

...och gick. 

Dagarna avslutades med lite vin på balkongen och utsikt över Juan les Pins. 

Att efter detta komma hem till ett Hälsingland insvept i dimma. När landskapet är sådär vackert som inget annat kan vara. Då saknar jag inte havet längre.

Jag har tidigare skrivit om det här med att åka bort, och inte minst om att komma hem. (Det kan ni läsa här.)

23 september 2014

Nästan halv

I ungefär ett halvår har min boksamling legat nedpackad i kartonger. Jag känner mig näst intill handikappad när jag kommer på mig själv med att tänka "det där måste jag slå upp", "den där dikten ska jag leta fram" eller "hur var det nu hon skrev?".
Nästan ett halvt år. Som nästan en halv människa.
Det känns underligt att inredandet av biblioteket hamnade så långt ner på min prioriteringslista.

21 september 2014

Fvonk

Det var Loe som gav mig läslusten tillbaka. Naturligtvis var det Loe.

Hans bok Fvonk handlar om en man (Fvonk) som är deprimerad sedan han förlorat sitt jobb på Gång- och motionsförbundet. Han tror sig dessutom vara förföljd av de gravida.
En dag flyttar en mystisk man med lösskägg in i Fvonks uthyrningsrum. Mannen har något bekant över sig och det uppdagas snart att det är självaste statsminister Stoltenberg som flyttat in för att få lite tid för sig själv och för att försöka motarbeta sin utbrändhet. De båda männen utvecklar en minst sagt udda vänskap.

Det här är en bok som är högaktuell såhär i valtider. Hur är egentligen livet som minister? Hur påverkas man av att ha mycket makt men ingen tid för sig själv? Det handlar om stress i allmänhet, om vänskap och om rädslor. Om hur tragedier påverkar både oss och samhället. Sen så spårar det ju till viss del ur också. Annars vore det väl kanske ingen riktig Erlend Loe-bok...

07 september 2014

Kom igen

Plötsligt har Steget släppt en ny skiva. Bara så där. Jag som gett upp hoppet för länge sedan. Nu återstår bara att se om den är lika bra som den förra.

Ikväll får ni hålla till godo med en gammal favorit:



03 september 2014

Får jag

Annika Norlin slår huvudet på spiken. Gång efter annan.
Hon är en ordkonstnär. I all enkelhet.
Min favorit är nog den här:



när man var liten föll man jämt
men nu ska det vara så jävla hemskt

19 augusti 2014

Att fundera på

En semesterdag slank jag in i en gammal bod där man sålde böcker till vrakpris. Jag kom bland annat ut med en diktsamling av Bob Hansson. Den är ganska konstig, men jag ska försöka få det att klarna. Vissa meningar är dock mindre oklara än andra, men tål ändå att funderas på. Som denna:

man måste verkligen inte stå ut
med alla människor på den här jorden.

det räcker att man älskar dom.

- ur Bob Hanssons Halleluja liksom

14 augusti 2014

Kasta sig ut

En vän sa till mig en gång att ibland måste man kasta sig ut i livet.
Man måste våga lite. Man måste leva lite.
Om inte annat så åtminstone för att få inspiration till skapandet.

Jag tänker på det ibland.

11 augusti 2014

Efter lugnet

Man kanske kan säga att bloggen haft sommaruppehåll. Och jag undrar vad jag själv har haft. Om det är ett uppehåll eller om jag levt extra mycket under de senaste veckorna. Det får nog sägas vara det senare eftersom jag trots att jag nästan inte gjort något alls njutit alldeles ovanligt mycket av tillvaron. Det är alltför sällan man lutar sig tillbaka och bara njuter av nuet. Utan måsten. Utan krav på prestation.
Jag har haft precis den sommaren jag i våras bestämde mig för att ha. Jag har i stort sett suttit ute i en stol och läst böcker, varvat med pauser för kaffedrickning eller bad. Tillsammans med de allra finaste jag vet.

02 juni 2014

Vreden

Jag läste om Christina Herrströms Tusen gånger starkare. Den där boken som alla borde läsa (jag har skrivit om den tidigare här). Den väcker något i mig. En vrede. För den tydliggör sanningar. Sanningar som att tjejer inte tillåts ta lika stor plats som killar. Och i förlängningen sanningar som att jag alltid kommer att få kämpa dubbelt så hårt som en kille för att komma till samma plats. Som att jag alltid kommer att dömas hårdare. Som att jag aldrig kommer att få lika lön för lika arbete.
Det gör mig så förbannad. Och ganska ledsen.

Och dessutom: vi lär nästa generation precis samma beteende.

07 april 2014

Just det.

Det var en gång en mamma.
En dag frågade Någon mamman om mammans dotter hade köpt ett hus.
- Ja, svarade mamman.
- Själv?! utbrast Någon.
- Ja, svarade mamman. Och på andra sidan gatan är det säkert tre hus där det bor karlar. Själva. Men det är det ingen som reagerar på.
- Ja just det, så tänkte jag inte. Svarade Någon.


Nej, just det.

16 mars 2014

Då tänker jag på Sigrid

Elin Olofssons roman Då tänker jag på Sigrid är en relationsberättelse i flera lager. Här ryms kärleksrelationer och familjerelationer men också relationen till den egna personen.
Boken handlar om Hanna som flyr tillvaron i Stockholm och flyttar in i den jämtländska släktgården som stått tom sedan farbrodern hängde sig i köket. Där konfronteras hon med minnen, familjehemligheter och med farmodern, Sigrid, som hon nästan aldrig träffat. Vid sidan av Hannas hemkomst vecklas släktens historia ut genom små tillbakablickar. Vad var det som hände? Varför splittrades familjen? Vem är egentligen Sigrid?

Till en början var jag lite skeptisk till bokens upplägg. Till det sätt Olofsson uttrycker sig på. Men jag hade fel. Hennes sätt att skriva vinner. Det är bra. Stundtals riktigt bra. Och historien är intressant.

12 mars 2014

Hemma #4

Det var en tid sedan jag kom på idén till min "Hemmaföljetong" här i bloggen. Men när jag nyligen bestämde mig för att lämna det här hemmet för ett nytt så blev det mer bråttom att faktiskt få till det. Prylarna får ju följa med, men parketten överger jag för en annan och retro-beslagen i köket måste jag lämna. Jag byter balkongen mot altaner. Betongen mot gräs. Jag byter min härliga utsikt mot en annan, men minst lika härlig.
Den jag byter bort, det är den här:

07 mars 2014

Jag hade inte ens tänkt tanken att se SVT:s Jills veranda tills jag hörde att Magnus varit med, då blev jag ju liksom tvungen.


Och jag blev positivt överraskad. Vilket bra program! Och så snyggt dessutom! Att det sedan bjöd på den här fantastiska låten gjorde det ju inte sämre:



Det enda smolket i glädjebägaren var att Magnus påstod att många av deras texter (bland annat en av de allra bästa - Emptiness) i stort sett bara var hittepå.

Jag väljer att inte tro honom.

27 februari 2014

Nuförtiden har man inte idoler på det där sättet som man hade när man var yngre. Det är klart att jag kan tycka att Winnerbäck är Sveriges bästa låtskrivare. Men jag tapetserar inte lägenheten med OKEJ-planscher föreställande honom, och jag tar inte reda på hur lång han är eller vilken maträtt som är hans favorit.
Nej, man har inte idoler på samma sätt, men det betyder ju inte att man inte kan ha några idoler alls. Jag har flera stycken. En av dem är Nina Hemmingsson. Jag vill dock inte tapetsera mitt hem med hennes ansikte. Däremot gärna med hennes enrutingar.


12 februari 2014

Den galonerade räven

När man är på biblioteket händer det att man ramlar över en eller annan pärla. Sådana där böcker som bara måste få följa med hem. Senast var det en mycket tunn och mycket märklig bok som fångade mitt intresse. Jag slog upp den på måfå och möttes av följande lilla stycke:

En kapten såg en gång en räv som bar galoner. Kaptenen tvingade räven att stanna och frågade hotfullt:
"Gjorde du det med avsikt?"
"Nej, du misstar dig", svarade räven.

Sensmoral:
Varje överman finner sin överman.

- ur Gnistor

Boken är en samling (o)klokheter av Eugène Ionesco och med tanke på att man läser ut den på ungefär tio minuter så behöver man inte känna att man förlorat tid på absurditeter, utan snarare att man vunnit några skratt.

02 februari 2014

Poeter av idag

Förr skrevs det poesi. Det var Lagerkvist, Bergman, Stagnelius.
Det skrivs fortfarande poesi. Mer än någonsin. Det inser vi inte.
För vi kallar det inte poesi längre. Men poeterna av idag är många.
Det är Winnerbäck, Håkan Hellström, Miss Li, Annika Norlin. Det är Plura, Melissa Horn, Kjell Höglund, Veronica Maggio.
Det är lättillgängligt och många gånger riktigt bra. Versmått är inte det viktiga. Metrik, trokéer och daktyler pratas det inte om. Men det är fortfarande känslorna som är det centrala. Glädjen. Sorgen. Tvivlet.

Jag tänkte säga jag har aldrig träffat nån som är som du
Men jag sa att jag ska hem och att vägen tar slut här
Jag skriver inga dikter till dig, så gör man inte nu
Jag går runt i mina högar och jag hittar inte ut här


Det var som att du öppnade ett fönster
Till en krets där jag inte kom in
Kanske om jag var vacker
Kanske om jag var din
Vad gör vi nu


Varför sa du ingenting
Varför lät du mig gå vilse


- ur Hosianna av Lars Winnerbäck

28 januari 2014

Hemma #3

Det är detaljerna som gör det. 
Just sådana här detaljer gör mig sådär härligt smålycklig.


23 januari 2014

Hemma #2

På en av alla mina vita väggar hänger en riktig favorit. Konstnären utlovade en man med något alldeles extra innan han tecknade honom åt mig, och det var precis vad jag fick. Konstverket döpte han till Vlad Tepes - jag misstänker att det har något med de röda ögonen att göra.

Konstnären själv då? Jo, han heter David Fjelstad och är riktigt duktig. Ja ni ser ju själva.


19 januari 2014

Hemma #1

Under en period av mitt liv är dessa parkettgolv mig till låns. Vackra hantverk som bär på en historia jag bara kan gissa mig till. Jag är barnsligt förtjust i dem och vet att när dagen är här då jag ska flytta från dem kommer jag att sörja.



15 januari 2014

Egenmäktigt förfarande

Jag trodde att Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande skulle vara något annat än vad den var. Men den levde trots det upp till mina höga förväntningar. Den är avskalad. Enkel och komplicerad på samma gång. Meningarna är sprängfyllda av innehåll men man läser dem snabbt och lätt.
Här sätts eviga bekymmer i en modern kontext:
Det hon definitivt inte fick göra nu var att utsätta sig för ångesten i att skicka ett sms på vilket det inte kom något svar. Ångesten över uteblivna svar var något de som skapade sms och mejl inte kan ha föreställt sig. Eller också saknade de den sortens inlevelseförmåga.

Hoppet är centralt och studeras i detalj:
Hoppet måste svältas ihjäl för att inte förleda och förblända sitt värddjur. Hoppet kan bara dödas med klarhetens brutalitet. Hoppet är grymt därför att det binder och snärjer.
När parasiten Hoppet tas ifrån sin bärare Värddjuret, dör bäraren eller får friheten.

Läs den och se den nakna sanningen om människan.

01 januari 2014

In i den nya tiden

En bekant sa till mig att om man inte har några problem så har man heller ingen förbättringspotential. Det är kloka ord som går att applicera på det mesta i livet, och det är just de orden jag väljer att ta med mig in i det nya året.