25 september 2013

Norska är ungefär som svenska. Fast liksom felstavat.
Jag gillar inte felstavningar. Men jag gillar norska.
Varje gång jag är i Norge vill jag lära mig att prata norska.
Men det gör jag inte. Det är synd.
För det är så vackert.
Kanske är det för norskan som jag gillar Halvbrodern.
Eller så är det för att det är en bra serie.
Snygg dessutom.
Kanske är det kombinationen.

23 september 2013

Jag läste Den allvarsamma leken. Dels för att jag tänkt att jag borde läsa något av Söderberg. Men framförallt på grund av att just den här utgåvan är den snyggaste pocket jag sett. Någonsin.

Och jag tyckte om den, förvånades över hur tidlös den kändes. Hur aktuell den är, trots att den skrevs för över hundra år sedan. Människor älskar och älskas, sårar och såras, kämpar och ger upp. Om vartannat. Vi är ungefär desamma nu som då. Trots att världen omkring oss förändras så är vi i grunden lika. Kanske bara lite mer vilsna.

15 september 2013

I den mörka höstkvällen har vi tänt en eld.
Jag citerar Dan Andersson.
"Skulle du vilja skriva sådär?" Frågar någon.
"Nja... Jag vet inte..." Tvekar jag. Tanken är ju nästintill omöjlig att tänka.
Dessutom vill jag ju mer skriva som Bodil Malmsten. Som Jonas Gardell.
"Skriv, skriv, skriv! Tror du Dan Andersson skrev det där utan att skrivit annat innan?"
Och han har ju rätt. Vi vet det båda två.