31 december 2012

Jag läste en artikel om Bodil Malmsten (som figurerar i alla tidningar jag läser just nu - inte mig emot), där hon sa att det är avgörande att skilja det man gör från den man är. "Det är det jag har skrivit som är dåligt, jag är inte dålig. Jag är helt ok, fastän det här råkade vara oj så uselt." (ur Skriva, nr 1 2013)
Det är ord jag behövde läsa och det är med de orden i tankarna jag kliver in i det nya året.

27 december 2012

Igår slog det mig. Helt plötsligt insåg jag att det bara är en och en halv vecka kvar tills stormen bedarrar. En och en halv vecka. Det är så gott som ingen tid alls och den insikten gav mig ny energi och en ganska stark vilja att kämpa. Nu jävlar.

26 december 2012

Efter en nedbäddad och febrig julhelg borde det väl ändå vara ett tecken på att livet börjar återvända när pyssliga bloggar plötsligt känns intressanta igen? När lusten att vika papper, klippa och klistra återvänder. Den sida som inspirerar mig mest idag, och andra dagar, är:How About Orange
Där kan man hitta mängder av roliga idéer och färgglada prints.

16 december 2012

Iklädd en guldrock, med en fackla i handen gjorde han entré längs altargången.
Och för en stund trodde jag att han skulle få mig att börja gilla jazz.
Men så är han ju också mannen som sjöng tidernas bästa schlager.


11 december 2012

När jag fyllde år häromsistens fick jag många fina presenter. Men den mest suspekta fick jag idag, ett par veckor senare:

© Therése Olsson

08 december 2012

En femteplats är en femteplats. I Hälsingemästerskapet får man diplom om man kommer på femteplats. Det är roligt att få diplom. Även om det är en femteplats och inget man direkt hänger upp på väggen. Kolla in resultatet och bilderna här.

01 december 2012

En av de tråkigaste sakerna med att vara vuxen är att allt ska vara så tillkrånglat. Som det här med rymden till exempel. När jag var liten ville jag bli astronom (bland annat). Jag upptäckte Lilla björnen med hjälp av pappas kikare och undrade för mig själv om någon annan också sett den, eller om jag kanske hade upptäckt något helt nytt. Jag bläddrade i den stora svarta astronomiboken och lärde mig i vilken ordning från solen planeterna låg och hur de såg ut. Jag var väldigt fascinerad. Så småningom insåg jag att det där med astronomi nog mest handlade om siffror, och så gav jag upp de planerna. Numera känns allt redan upptäckt. Världen inte minst, det är ingen större idé att ge sig ut på de stora haven och slåss mot pirater liksom.
Eller ta en sådan sak som att jobba på bibliotek. Ska man göra det så måste man vara analytisk och vetenskaplig - när det enda man egentligen vill är att låna ut böcker och prata med folk.

Nej, ibland är det bra tråkigt att vara vuxen. Jag vill fascineras som ett barn av en vacker stjärnhimmel eller ett spelande norrsken utan att behöva fundera så mycket. Jag vill känna glädje när jag lyckats vika något fint av papper, eller när jag går runt i skogen med ryggsäck och stövlar. Och det har jag lovat mig själv att jag kommer fortsätta att göra. För barnet inom mig är jag lika rädd om som tanten jag har där. Dessutom så tror jag att de två har väldigt mycket gemensamt.


Mer björnar i rymden? Läs här.