26 augusti 2012

Förutom vissa värdsliga inslag som shopping och surströmmingsskiva så har jag ägnat helgen åt Jonas Gardells nya bok. Gardell är en mästare på att beskriva utanförskap och i boken får man möta flera olika slags utanförskap. Där finns också sorg, elände och skuld men även kärlek och glädje.
När jag väl börjat läsa var det svårt att sluta. Trots att det stundtals var jobbigt och gjorde ont så var det ett sådant flyt i berättelsen att det var näst intill omöjligt att lägga boken ifrån sig.

Jag längtar efter fortsättningen även om jag inser att den kommer att vara ännu jobbigare att läsa. Men jag tror verkligen att det här är en viktig berättelse, det var trots allt inte så länge sedan det utspelade sig. I ett Sverige som var ett helt annat än det är idag. Det är allas vår historia han skriver om. Gardell. I Torka aldrig tårar utan handskar.
Jag lyssnar, som bekant, på en del sommarprat nu när hösten smyger sig på. Jag älskar det faktum att det finns så många timmar med intressant lyssning som bara väntar på mig. Jag lyssnar väldigt sällan på sommarpratare under själva sommaren, det är de här regniga och mörka dagarna jag behöver dem.
Och jag upphör inte att förundras över hur duktiga de flesta är, vilka bra manus de har.

Jag lyssnar helst på författarna och vetenskapsmännen (och kvinnorna). Jag lyssnar sällan på idrottarna. Men i år tänkte jag ge dem en chans, så jag lyssnade på John Guidetti. Det var ett misstag. Han var ung, oövervinnerlig och totalt ointressant.
Författaren Amanda Svensson var kvinna och mycket bitter över det. Hennes program var alltså en besvikelse. Till årets allra bästa hör däremot konstnären Lars Lerin och författaren Märta Tikkanen. Väldigt bra var också Lotta Lundgren, matskribenten.

Årets sommarpratare
Blir du nyfiken så finns både årets och flera tidigare sommar- och vinterpratare att lyssna på i Sveriges radios poddarkiv. (Själv lyssnar jag alltid genom deras app - den är skitbra.)

20 augusti 2012

Det bor en tant i mig. Och henne tycker jag om. För jag tror nämligen att många tanter kan det där med att njuta av livet. Så därför passar jag på, nu så här i lugnet före stormen, och njuter av att brodera och dricka te. Samtidigt som jag lyssnar på den ena sommarprataren efter den andra. Och ibland blandar jag upp det med lite Benny Anderssons orkester.

© Therése Olsson
Det är tillfredsställande att se hur bilden växer fram, speciellt när färgerna är så vackra. Ni ser väl förresten vem den ursprungliga konstnären är? Tantigt så det förslår!

12 augusti 2012

Till morgonkaffet läser jag debattartiklar på DN, flera om Raoul Wallenberg. Det är intressant och jag önskar att jag var mer insatt, jag vill bilda mig en egen uppfattning. Men den artikel som faktiskt griper tag om mig har inget med Wallenberg att göra. Artikeln som griper tag om mig är den Jens Liljestrand skriver om att ha fel. Han skriver i skuggan av Röda khmerernas folkmord, han skriver med en inramning av tortyr och död, men på ett sätt som gör att vem som helst kan känna sig träffad. För vem har inte haft fel någon gång? Eller gjort fel?
Liljestrand skriver om begreppen "krypa till korset" och "göra en pudel". Att de knappast signalerar en värdig och rakryggad hållning. Och det är så intressant att någon skriver om detta. För egentligen - vad är mer respektfullt än att kunna erkänna att man haft fel och att lära sig av sina misstag? Man borde inte krypa till korset - man borde gå rakryggad, och vara stolt över att man faktiskt går dit.

Läs artikeln här.

Källa: DN.se (Foto: Scanpix)

08 augusti 2012

Filodegsknyten

När vi hade vår stugsightseeing bjöd jag på lite olika plockmat till lunch. Bland annat så gjorde jag filodegsknyten för första gången i livet. (Först tyckte jag att det verkade krångligt med den där filodegen, men när jag väl fick in snitsen så ville jag rulla in allt i filodeg!) Jag tyckte att det blev väldigt gott med den lite annorlunda kryddningen.
Receptet har jag stulit från Systrarna Eisenmans Mingelmat, och eftersom jag omöjligt kan följa ett recept till punkt och pricka så hittar ni mina personliga anteckningar inom parentes:

Filodegsknyten med kryddig nötfärsfyllning

1 liten gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, pressad
1 msk olivolja
300 g nötfärs
½ tsk malen kardemumma
½ tsk malen kanel
½ tsk malen muskotnöt
½ tsk malen ingefära
½ tsk paprikapulver
1 krm malen kryddnejlika
salt och peppar
(Jag hade ingen muskotnöt hemma så jag struntade i den. För att få lite sting i färsen så överdrev jag kryddningen en aning och blandade i cayennepeppar - det blev pricken över i!)

150 g filodeg
smält smör


Värm ugnen till 225 grader.

Fräs lök och vitlök i olivolja några minuter. Rör i nötfärsen och bryn tills den är genomstekt. Rör ihop alla torra kryddor och rör ner i färsen. Smaka av med salt och peppar. Låt fyllningen svalna.

Skär filodegsarken på längden i remsor, ca 8 x 35 cm. Täck med en fuktig handduk så att de inte torkar. Pensla remsorna med det smälta smöret (olja duger lika bra - jag provade både och). Lägg en klick av fyllningen, ca 1 tsk, på ena kortändan av varje remsa. Vik över en flik på diagonalen och fortsätt vika så tills det blir en trekant i flera lager (man kan rulla som cigarrer också, om man vill variera sig). Pensla båda sidor med smör (totalt onödigt – knytena blir bara flottiga att ta i, de blir minst lika fina utan smör på utsidan). Lägg på en plåt, smord eller med bakplåtspapper. Grädda i ugnen i cirka 5 minuter eller tills knytena är gyllenbruna.

© Therése Olsson

05 augusti 2012

Under en mörkblå sommarhimmel (och en mörkblå filt) var jag på bio. Vackert inramat av svarta siluetter av björkarna i parken.
Utomhusbio på hembygdsgården: check!

En drottninglik kompis, hennes stilige partner och massor av skratt.
Lyckad bröllopsfotografering: check!

Jag och mamma beslutade oss för att bli mer kulturella och gav oss ut för att kolla på konst och prata med folk.
Årets konstrunda: check!


Den här helgen skulle kunna ha genererat många blogginlägg, men det blir bara detta enda. Tror jag.

03 augusti 2012

Idag har jag läst om den norrländska naturen, samtidigt som jag suttit och sett ut över densamma.

Detta är det skönaste landskapet på jorden, ingen borde behöva dö härifrån. Om du i den här landsändan sträcker ut handen på måfå så pekar du alltid, vare sig du vill det eller ej, på ett naturens under, en sevärdhet eller ett mirakel som vida övergår ditt förstånd.
- ur Hummelhonung, av Torgny Lindgren
Torgny Lindgren använder orden precis sådär mästerligt som jag väntat mig, jag ser fram emot att läsa vidare och se om även historien i sig håller samma höga klass.

Även de dagar då vädret inte är det bästa så är det härligt att få
sitta i inglasningen och se ut över sjön och de vackra blommorna.

© Therése Olsson


01 augusti 2012

Sommarnöje

Under semestern har jag och mitt gamla fikabordsgäng haft "stugsightseeing" där vi åkt runt och hälsat på i varandras sommarstugor. Det har resulterat i en rolig grillfest med en tur i fin träbåt och idag lunchbjudning i min stuga och efterrätt vid Mållången.
En väldans bra idé det där. Tycker jag.

Fin båt i fina omgivningar.

Sommarkväll på Långrösten.

Både somrigt och gott.

© Therése Olsson