31 december 2012

Jag läste en artikel om Bodil Malmsten (som figurerar i alla tidningar jag läser just nu - inte mig emot), där hon sa att det är avgörande att skilja det man gör från den man är. "Det är det jag har skrivit som är dåligt, jag är inte dålig. Jag är helt ok, fastän det här råkade vara oj så uselt." (ur Skriva, nr 1 2013)
Det är ord jag behövde läsa och det är med de orden i tankarna jag kliver in i det nya året.

27 december 2012

Igår slog det mig. Helt plötsligt insåg jag att det bara är en och en halv vecka kvar tills stormen bedarrar. En och en halv vecka. Det är så gott som ingen tid alls och den insikten gav mig ny energi och en ganska stark vilja att kämpa. Nu jävlar.

26 december 2012

Efter en nedbäddad och febrig julhelg borde det väl ändå vara ett tecken på att livet börjar återvända när pyssliga bloggar plötsligt känns intressanta igen? När lusten att vika papper, klippa och klistra återvänder. Den sida som inspirerar mig mest idag, och andra dagar, är:How About Orange
Där kan man hitta mängder av roliga idéer och färgglada prints.

16 december 2012

Iklädd en guldrock, med en fackla i handen gjorde han entré längs altargången.
Och för en stund trodde jag att han skulle få mig att börja gilla jazz.
Men så är han ju också mannen som sjöng tidernas bästa schlager.


11 december 2012

När jag fyllde år häromsistens fick jag många fina presenter. Men den mest suspekta fick jag idag, ett par veckor senare:

© Therése Olsson

08 december 2012

En femteplats är en femteplats. I Hälsingemästerskapet får man diplom om man kommer på femteplats. Det är roligt att få diplom. Även om det är en femteplats och inget man direkt hänger upp på väggen. Kolla in resultatet och bilderna här.

01 december 2012

En av de tråkigaste sakerna med att vara vuxen är att allt ska vara så tillkrånglat. Som det här med rymden till exempel. När jag var liten ville jag bli astronom (bland annat). Jag upptäckte Lilla björnen med hjälp av pappas kikare och undrade för mig själv om någon annan också sett den, eller om jag kanske hade upptäckt något helt nytt. Jag bläddrade i den stora svarta astronomiboken och lärde mig i vilken ordning från solen planeterna låg och hur de såg ut. Jag var väldigt fascinerad. Så småningom insåg jag att det där med astronomi nog mest handlade om siffror, och så gav jag upp de planerna. Numera känns allt redan upptäckt. Världen inte minst, det är ingen större idé att ge sig ut på de stora haven och slåss mot pirater liksom.
Eller ta en sådan sak som att jobba på bibliotek. Ska man göra det så måste man vara analytisk och vetenskaplig - när det enda man egentligen vill är att låna ut böcker och prata med folk.

Nej, ibland är det bra tråkigt att vara vuxen. Jag vill fascineras som ett barn av en vacker stjärnhimmel eller ett spelande norrsken utan att behöva fundera så mycket. Jag vill känna glädje när jag lyckats vika något fint av papper, eller när jag går runt i skogen med ryggsäck och stövlar. Och det har jag lovat mig själv att jag kommer fortsätta att göra. För barnet inom mig är jag lika rädd om som tanten jag har där. Dessutom så tror jag att de två har väldigt mycket gemensamt.


Mer björnar i rymden? Läs här.

18 november 2012

Men så kommer dagar som den här. När det är fint. När man har en lammstek i ugnen och ett glas vitt på bordet. När man drömmer sig bort till roligheter som är i antågande. När man bara är. När man njuter av just ingenting.

Och jag antar att man behöver dem båda. Topparna och dalarna.

11 november 2012

Den här hösten är en trötthetens höst. En uppgivenhetens höst. Och en måstenas höst. Men en dag kommer den här hösten att ta slut och i början av nästa år kommer förhoppningsvis livet så smått att börja om. Det tänker jag, bland annat, fira genom att köpa och läsa den här boken:

 
För bakom kröken väntar andra, mer intressanta utmaningar.

20 oktober 2012

Att få en jättefin present en helt vanlig vardag. En kväll när man är trött, stressad och lite otrevlig. Det är inte precis kattskit det inte.

Iittalas Festivo-ljusstakar.
© Therése Olsson

12 oktober 2012

Under en härlig och uppfriskande promenad idag lyssnade jag på en sång som alltid gör mig glad, trots att den är en smula vemodig. Men den är fantastisk för den säger så mycket om oss människor.

Lyssna!



Jag önskar att jag var en countrykille,
som drack en flaska Bourbon varje dag,
och som alltid bara gjorde som jag ville,
och som aldrig nånsin visade sig svag.
Ja, jag önskar det var så jag kunde leva,
med läderväst och boots och pickadoll...

07 oktober 2012

Igår blev det en välbehövlig skogspromenad. Under fem timmar hann vi diskutera livet och universum och samtalet spände från istiden in i framtiden. Men mest förundrades vi över skönheten i naturen.

Kånken var med.

Historiens vingslag mitt ute i skogen.

Vi stannade till vid en tjärn...

...och grillade korv och latade oss i solskenet.

Vi gick över mäktiga rullstensåsar...
 
...och klättrade upp på stora stenar.

I vårt sällskap fanns en person vars farfar en gång i tiden byggt den här fina kojan.
 
Alla bilder i inlägget:
© Therése Olsson

05 oktober 2012

Ibland är det en sådan glädje att sjunga i kör. Inte minst när man får möjligheten att sjunga något av Benny Anderssons orkester. Just den här låten är full av glädje och energi och det får man väl främst tacka Kristina Lugn för, eftersom det är hon som skrivit texten:

03 oktober 2012

Efter några dygns förkyld utmattning börjar jag åter likna mig själv igen. Bara lite mer tacksam än innan. Tacksam över omtanke som visats. Speciellt tacksam över att ha en mamma som kommer förbi med nyponsoppa, juice och näringsrik mat när man som bäst behöver det.

Någon antydde till mig att när man har ont om energi så är det rent av dumt att lägga den lilla energi man har på att läsa böcker som är känslomässigt jobbiga. Därför har jag nu lagt undan de böckerna och plockat fram en gammal favorit. En klassiker i vissa kretsar, en bok som lockar till många skratt:

Vår kyrka håller på att bli som en auktionskammare. Bara man blinkar så blir man själavårdad. Sitt stilla och se till att ögonen lyser, det är mitt motto. I förmiddags var det Edwin Burlesfords fel. Fyrtiofem minuter om synd. En nio halstabletter lång predikan. Rekord. Kollade förrådet halvvägs när Edwin plötsligt skrek "LUSTAR" och fick mig att tappa asken under bänken. Böjde ner huvudet mellan benen för att hitta den och sen kunde jag inte ta mig upp för Doreen Cook tryckte händerna mot nacken på mig. Hon bad att "vår förtvivlade broder måtte få gå från mörker till ljus". Instämde helhjärtat. Kunde inte se ett dyft. När hon släppte upp mig log hon ett sånt där skälmskt kristet leende. Det var nära att jag verkligen gav henne något att förlåta mig för.

- ur Adrian Plass' he(m)liga dagbok

28 september 2012


© Therése Olsson
Det här är en av min favoriter från sommarens bröllopsfotografering. Igår tog den hem segern i månadstävlingen på klubben. Väldigt roligt och inspirerande!

25 september 2012

En väldigt fin helg ligger bakom. Teaterbesöket var inte den största behållningen, det var sällskapet. Att få spendera rejäl kvalitetstid med en fin vän är svårslaget. Men det betyder inte att pjäsen inte var bra. För det var den. Den var bra och jag tyckte om den.

I DN beskrevs den såhär:

Tragedi som fars. Eller fars som tragedi. Det är inte lätt att se vad som är vad i ”Tribadernas natt”, det är en så ömklig pjäs och vi skrattar så rått. Mest åt Strindberg förstås, mansrollen under lupp, men även åt oss själva.

Recensionen avslutas med:

...inte så mycket av brinnande äktenskaps- och triangeldrama som en mycket sorglig pjäs om ett förlorat paradis, och då inte 1880-talets manssamhälle utan själva livet.

Och det var så den var. Rolig och sorglig om vartannat.

15 september 2012

Gällande den där kameran jag lånade så lämnade jag mycket riktigt aldrig tillbaka den. Istället får den hänga med mig ut ibland. Idag till skogen.
Ibland blir jag nästan helt övertygad om att ingen plats på jorden kan vara vackrare än mitt Hälsingland.

© Therése Olsson

11 september 2012

För den nyfikne finns nu ytterligare ett gäng av mina bröllopsbilder utlagda här.

06 september 2012

Angående den där bröllopsfotograferingen så gick det bättre än väntat - och vi hade väldigt roligt! Jag bjuder på ett smakprov här nedanför, och är ni nyfikna så finns det några fler bilder utlagda på brudens blogg. Ytterligare bilder dyker kanske upp på ett eller annat ställe så småningom.


© Therése Olsson
Över helgen lånar jag en kamera av en bekant. Risken är stor att han aldrig får tillbaka den.

04 september 2012

Råkade slänga ett getöga på Babel häromdagen. Caitlin Moran var med och oj så nyfiken jag blev på hennes bok How to be a woman! Nu är den beställd och det återstår bara att se om den lever upp till förväntningarna.

There's never been a better time to be a woman: we have the vote and the Pill, and we haven't been burnt as witches since 1727. However, a few nagging questions do remain...



02 september 2012

Endast en natt står mellan oss. Mig och stormen. Stormen som jag gruvat mig för så länge nu. Men nu när den är här tänker jag att det ordnar sig. Det ordnar sig alltid. På något sätt. Det ska göras. Den ska skrivas. Uppsatsen.
Kanhända blir jag lite osocial det närmaste halvåret. Men sen väntar friheten.

Och jag har tänkt blanda upp eländet med fina stunder. Förhoppningsvis många sådana. Bland annat så tänkte jag gå på teater, troligtvis denna.

26 augusti 2012

Förutom vissa värdsliga inslag som shopping och surströmmingsskiva så har jag ägnat helgen åt Jonas Gardells nya bok. Gardell är en mästare på att beskriva utanförskap och i boken får man möta flera olika slags utanförskap. Där finns också sorg, elände och skuld men även kärlek och glädje.
När jag väl börjat läsa var det svårt att sluta. Trots att det stundtals var jobbigt och gjorde ont så var det ett sådant flyt i berättelsen att det var näst intill omöjligt att lägga boken ifrån sig.

Jag längtar efter fortsättningen även om jag inser att den kommer att vara ännu jobbigare att läsa. Men jag tror verkligen att det här är en viktig berättelse, det var trots allt inte så länge sedan det utspelade sig. I ett Sverige som var ett helt annat än det är idag. Det är allas vår historia han skriver om. Gardell. I Torka aldrig tårar utan handskar.
Jag lyssnar, som bekant, på en del sommarprat nu när hösten smyger sig på. Jag älskar det faktum att det finns så många timmar med intressant lyssning som bara väntar på mig. Jag lyssnar väldigt sällan på sommarpratare under själva sommaren, det är de här regniga och mörka dagarna jag behöver dem.
Och jag upphör inte att förundras över hur duktiga de flesta är, vilka bra manus de har.

Jag lyssnar helst på författarna och vetenskapsmännen (och kvinnorna). Jag lyssnar sällan på idrottarna. Men i år tänkte jag ge dem en chans, så jag lyssnade på John Guidetti. Det var ett misstag. Han var ung, oövervinnerlig och totalt ointressant.
Författaren Amanda Svensson var kvinna och mycket bitter över det. Hennes program var alltså en besvikelse. Till årets allra bästa hör däremot konstnären Lars Lerin och författaren Märta Tikkanen. Väldigt bra var också Lotta Lundgren, matskribenten.

Årets sommarpratare
Blir du nyfiken så finns både årets och flera tidigare sommar- och vinterpratare att lyssna på i Sveriges radios poddarkiv. (Själv lyssnar jag alltid genom deras app - den är skitbra.)

20 augusti 2012

Det bor en tant i mig. Och henne tycker jag om. För jag tror nämligen att många tanter kan det där med att njuta av livet. Så därför passar jag på, nu så här i lugnet före stormen, och njuter av att brodera och dricka te. Samtidigt som jag lyssnar på den ena sommarprataren efter den andra. Och ibland blandar jag upp det med lite Benny Anderssons orkester.

© Therése Olsson
Det är tillfredsställande att se hur bilden växer fram, speciellt när färgerna är så vackra. Ni ser väl förresten vem den ursprungliga konstnären är? Tantigt så det förslår!

12 augusti 2012

Till morgonkaffet läser jag debattartiklar på DN, flera om Raoul Wallenberg. Det är intressant och jag önskar att jag var mer insatt, jag vill bilda mig en egen uppfattning. Men den artikel som faktiskt griper tag om mig har inget med Wallenberg att göra. Artikeln som griper tag om mig är den Jens Liljestrand skriver om att ha fel. Han skriver i skuggan av Röda khmerernas folkmord, han skriver med en inramning av tortyr och död, men på ett sätt som gör att vem som helst kan känna sig träffad. För vem har inte haft fel någon gång? Eller gjort fel?
Liljestrand skriver om begreppen "krypa till korset" och "göra en pudel". Att de knappast signalerar en värdig och rakryggad hållning. Och det är så intressant att någon skriver om detta. För egentligen - vad är mer respektfullt än att kunna erkänna att man haft fel och att lära sig av sina misstag? Man borde inte krypa till korset - man borde gå rakryggad, och vara stolt över att man faktiskt går dit.

Läs artikeln här.

Källa: DN.se (Foto: Scanpix)

08 augusti 2012

Filodegsknyten

När vi hade vår stugsightseeing bjöd jag på lite olika plockmat till lunch. Bland annat så gjorde jag filodegsknyten för första gången i livet. (Först tyckte jag att det verkade krångligt med den där filodegen, men när jag väl fick in snitsen så ville jag rulla in allt i filodeg!) Jag tyckte att det blev väldigt gott med den lite annorlunda kryddningen.
Receptet har jag stulit från Systrarna Eisenmans Mingelmat, och eftersom jag omöjligt kan följa ett recept till punkt och pricka så hittar ni mina personliga anteckningar inom parentes:

Filodegsknyten med kryddig nötfärsfyllning

1 liten gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, pressad
1 msk olivolja
300 g nötfärs
½ tsk malen kardemumma
½ tsk malen kanel
½ tsk malen muskotnöt
½ tsk malen ingefära
½ tsk paprikapulver
1 krm malen kryddnejlika
salt och peppar
(Jag hade ingen muskotnöt hemma så jag struntade i den. För att få lite sting i färsen så överdrev jag kryddningen en aning och blandade i cayennepeppar - det blev pricken över i!)

150 g filodeg
smält smör


Värm ugnen till 225 grader.

Fräs lök och vitlök i olivolja några minuter. Rör i nötfärsen och bryn tills den är genomstekt. Rör ihop alla torra kryddor och rör ner i färsen. Smaka av med salt och peppar. Låt fyllningen svalna.

Skär filodegsarken på längden i remsor, ca 8 x 35 cm. Täck med en fuktig handduk så att de inte torkar. Pensla remsorna med det smälta smöret (olja duger lika bra - jag provade både och). Lägg en klick av fyllningen, ca 1 tsk, på ena kortändan av varje remsa. Vik över en flik på diagonalen och fortsätt vika så tills det blir en trekant i flera lager (man kan rulla som cigarrer också, om man vill variera sig). Pensla båda sidor med smör (totalt onödigt – knytena blir bara flottiga att ta i, de blir minst lika fina utan smör på utsidan). Lägg på en plåt, smord eller med bakplåtspapper. Grädda i ugnen i cirka 5 minuter eller tills knytena är gyllenbruna.

© Therése Olsson

05 augusti 2012

Under en mörkblå sommarhimmel (och en mörkblå filt) var jag på bio. Vackert inramat av svarta siluetter av björkarna i parken.
Utomhusbio på hembygdsgården: check!

En drottninglik kompis, hennes stilige partner och massor av skratt.
Lyckad bröllopsfotografering: check!

Jag och mamma beslutade oss för att bli mer kulturella och gav oss ut för att kolla på konst och prata med folk.
Årets konstrunda: check!


Den här helgen skulle kunna ha genererat många blogginlägg, men det blir bara detta enda. Tror jag.

03 augusti 2012

Idag har jag läst om den norrländska naturen, samtidigt som jag suttit och sett ut över densamma.

Detta är det skönaste landskapet på jorden, ingen borde behöva dö härifrån. Om du i den här landsändan sträcker ut handen på måfå så pekar du alltid, vare sig du vill det eller ej, på ett naturens under, en sevärdhet eller ett mirakel som vida övergår ditt förstånd.
- ur Hummelhonung, av Torgny Lindgren
Torgny Lindgren använder orden precis sådär mästerligt som jag väntat mig, jag ser fram emot att läsa vidare och se om även historien i sig håller samma höga klass.

Även de dagar då vädret inte är det bästa så är det härligt att få
sitta i inglasningen och se ut över sjön och de vackra blommorna.

© Therése Olsson


01 augusti 2012

Sommarnöje

Under semestern har jag och mitt gamla fikabordsgäng haft "stugsightseeing" där vi åkt runt och hälsat på i varandras sommarstugor. Det har resulterat i en rolig grillfest med en tur i fin träbåt och idag lunchbjudning i min stuga och efterrätt vid Mållången.
En väldans bra idé det där. Tycker jag.

Fin båt i fina omgivningar.

Sommarkväll på Långrösten.

Både somrigt och gott.

© Therése Olsson

30 juli 2012

Om det var Gud

Om det var Gud och inte du
som satt här mitt emot mig
under kökslampans sken...
...Skulle fråga om jag
är på rätt plats
Om det kommer en dag
då jag slutar undra
Om det var Gud och inte du
som gick här vid min sida
skulle visa vem jag är
under alla ord och all fernissa...

...Om det var Gud
skulle jag fråga varför
det aldrig vänder
förrän man nästan gett upp
och varför viljan har så kalla händer
Varför det man vill åt
försvinner iväg
när man kämpar för hårt

Om det var Gud och inte du
skulle jag be om hjälp nu
Om det var Gud och inte du

- ur Om det var Gud av Tomas Andersson Wij

- - -

Texten i sin helhet kan du läsa här eller höra här:

29 juli 2012

Bröllopsfotografering är egentligen inget jag vill bli inblandad i. Men det är ju roligt med utmaningar och när en god vän frågar är det svårt att säga nej. Så idag var vi ute och rekade.


© Therése Olsson

23 juli 2012

Jag lyssnar mycket på musik, och har alltid gjort det. Jag minns en dag någon gång i mitten av 1990-talet när storebror kom hem från en fest och pratade om ett band som spelat där. Ett bra band tydligen. Som skulle komma att bli känt. Med sig hem hade han en singel och allt sedan jag hörde den första låten så har det där bandet haft en alldeles speciell plats i mitt musikhjärta. Jag har levt med deras musik, lagt otaliga timmar på att bara ligga i mörkret och lyssna. För det finns ingen som sjunger som han. Som Magnus. I Weeping Willows.
Jag har hört dem live några gånger under åren och igår fick jag chansen igen. På härliga Freluga trädgårdsscen. Det var, såklart, fantastiskt bra rakt igenom. Men kvällens bästa var nog ändå Somewhere. Naket, trasigt, innerligt. Magiskt.

© Therése Olsson
Den första låt jag hörde, och den sista de spelade igår var den här:

19 juli 2012

När jag skrev mitt förra inlägg valde jag mellan två olika citat ur boken, citat som skulle visa hur rolig boken är. Med tanke på kommentarerna verkar jag ha valt fel. Vad säger ni om följande citat då, är det här roligt?:

Men vad fan höll jag på med! Han var för gammal för mig! Han var för gammal och han var för lång och framför allt så kände jag honom inte. Dessutom var han inte min typ.
Men vem försökte jag lura? Som om jag skulle haft en typ.
Till sist stönade han högt, inte av åtrå utan av ansträngning för kajaken vägde visst rätt många kilo. Och jag sa:
- Oj, jag glömde ... kajaken ...
Fast det hade jag förstås inte gjort.
Man glömmer ju inte att någon står och håller i en skitstor knallgul kajak.

- ur Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, 2010

17 juli 2012

Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder var verkligen bra. Ännu mera sträckläsning. Berättelsen är sorglig och fin men samtidigt också skitig och riktigt, riktigt rolig.

Jag passerade Hornstull. Gick över Liljeholmsbron, med bilarna aggressivt vrålande, cyklisterna vinande runt öronen som projektiler av kött. Tänkte på orden som länge stått på det där taket nedanför bron: "ÄR DU OCKSÅ ENSAM?" Feta vita versaler på svart botten. Men nu var det borttaget. Taket sanerat och tomt.
Ja, jag är också ensam, tänkte jag, så jävla ensam.
Och jag var nära, så oerhört nära att gå rakt in till den legendariske tatueraren Doc Forest, slänga fram några tusenlappar på disken och vråla:
- Blandade kukar och hakkors, tack!
Men det gjorde jag nu inte.

15 juli 2012

Hypen kring Cirkeln var stor. Det är den första boken i Engelsforstriologin och trots all uppmärksamhet så dröjde det länge innan jag läste den. Så länge att del två, Eld, hunnit komma ut och jag kunde sträckläsa dem efter varandra. Berättelsen utspelar sig i en liten före detta bruksort, Engelsfors, och handlar om ett gäng tjejer i gymnasieåldern som visar sig ha magiska krafter. Och det är inte nog med det - de är dessutom utvalda att, tillsammans, stoppa jordens undergång. Låter det lite väl? Det är det inte. Författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren gör ett bra jobb, och ofta sätts den annalkande apokalypsen i förhållande till vardagliga tonårsproblem, som inte sällan kan verka jobbigare.

Det är roligt att det här är en svensk bokserie om tonårshäxor. Och att den är både välskriven och spännande. Den bjuder på flera intressanta människoporträtt som får den att kännas betydligt mer mogen än Harry Potter-böckerna. Hade jag varit tonåring hade jag säkert älskat de här böckerna. Nu nöjer jag mig med att tycka att de är riktigt bra och med att tipsa er om att läsa dem!

- - -

Det blir alltid en smula tomt när man läst ut en bra bok. Och extra tomt blir det när man vet att man måste vänta till nästa år för att få läsa fortsättningen. För att försöka döva tomheten lite kastade jag mig genast över en annan ungdomsroman - Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, som belönades med Augustpriset 2010. Den verkar lovande.

12 juli 2012

Idag lekte vi turister. Bland blommor och vackra hälsingegårdar.




© Therése Olsson

10 juli 2012

Även ett barn förstår
vissa elementära fakta
orsak och verkan
sambandet mellan det ena
och det därefter kommande
Som att äta en macka i sängen
och sen ligga i smulorna
har väl de flesta provat
Det kallas livserfarenhet
och bör förvaltas väl
förvandlas till visdom
Fast jag tror att när jag blir så vis
att jag slutar att äta mackor i sängen
slutar med att ta det goda
för att slippa det onda
är det läge att lägga av
och till exempel dö
Okej
Man är vis och klok
och förstår allt
och gör inga fler misstag
och inga onödiga detaljer
fastnar i lakanen
men samtidigt så dammig
att man inte längre ens
skulle ha nån glädje av
att göra dumheter
Så jag tror att jag tar en macka till
Jag får väl ta konsekvenserna
och skaka av sängkläderna
efteråt
- Solja Krapu

04 juli 2012

Det är Vänsterpartiets dag i Almedalen. Jonas Sjöstedt anser att "pengarna måste stanna i vård och skola istället för att hamna som vinster i några riskkapitalisters fickor." Vidare säger han att han inte vill se människor reducerade till kunder utan behandlade som just människor.

I mina öron låter det enkelt och självklart.


Läs mer här, eller här.

26 juni 2012

Jag har en del gömmor. Bortglömda kartonger som står i mörka hörn i något förråd. Fulla av överraskningar och minnen. Igår gick jag igenom en av dem. Det fynd som gladde mig mest var en gammal bibel. Jag har många sådana, som har tillhört människor som betyder något för mig. Släktingar jag känt och älskat eller släktingar jag bara hört talas om. Den jag hittade idag var speciell på grund av två saker. Dels så tillhörde den henne vars namn jag bär. Dels så innehöll den många saker som inte alltid är så vanliga i en bibel. Saker som visar att hon verkligen levt med den, att den varit viktig för henne. Där fanns gamla handskrivna kort från vänner och bekanta, ett recept på botemedel mot värk, Ljusdals kyrkas Söndagsbladet från 1909, flera torkade blommor, recepkortet Nr 12 Kryddstekt plommonkarré, Handelsbankens fickkalender från 1971, en hel del understrykningar och lite annat smått och gott. Vilken liten skattkista hon skapade under sitt liv, med början den där konfirmationsdagen för över hundra år sedan!

Förr kunde de konsten att skriva vackert.

Plommonkarré i Andra Mosebok.

Inbjudan med klass.

© Therése Olsson

25 juni 2012

Jag mjukstartade med Strindberg. Jag orkade inte ge mig på Röda rummet så den får stå kvar i hyllan ett tag till. Istället blev det novellen Ett dockhem. Jag gillade den - den bjöd på kärlek, svartsjuka och en dos kvinnlig list. Och dessutom kan man väl inte annat än gilla en text som bjuder på sådana här citat:
Jag var hos krigskommissarien häromdan och frågade om man enligt svensk lag har rättighet att röka ihjäl sin hustrus väninnor! Nej, det hade man inte. Och hade man det, så vågade man inte, för då var det slut med ens.
- August Strindberg, 1884 

23 juni 2012

Midsommar



© Therése Olsson

Midnattssolen på berget satt
blodröd till att skåda
det var ej dag
det var ej natt
det vägde emellan båda.

-Esaias Tegnér

20 juni 2012

En termos med kaffe,
en bra bok
och ett norrländskt paradis.

Det är sann livskvalitet sådär en onsdag efter jobbet!

© Therése Olsson

18 juni 2012

När jag är ute och går skriver jag den där boken som inte låter sig skrivas. Där ute på vägarna formulerar jag meningar, meningar som jag ibland är riktigt nöjd med. När jag sedan kommer hem igen är det mesta borta. Men kanske är den där boken inte tänkt att existera mer än där ute, i friheten.

© Therése Olsson

13 juni 2012

Jag började titta lite smått på Mad Men. Och ja, vad kan man säga?


11 juni 2012

Och som vanligt så finns det ingen som skriver som Bodil Malmsten. Jag gör det inte heller. Fortfarande inte. Det är synd.

Jag önskar jag hade ljusblå kläder till yogan. Inte svarta, jag har alltid svart.
Som Masja i Tjechovs
Tre systrar.
Varför är du alltid klädd i svart, Masja?
För att jag sörjer mitt liv.

Vi sörjer våra liv medan de pågår.
Så dumt.
Vi är idioter, Tjechovs Masja och jag.
- Bodil Malmsten 2012
  Läs här.

10 juni 2012

2012 kallas Strindbergåret och det märks på flera sätt. Själv har jag inte ägnat så mycket tankeverksamhet åt Strindberg, varken i år eller tidigare. För en massa år sedan läste jag visserligen Fadren och Hemsöborna, men det är allt. Men vid morgonkaffet idag läste jag en artikel om honom i Vi läser, och blev nyfiken. Så nu har jag skickat efter några böcker. Mest nyfiken är jag på denna lilla politiska skrift:



Är det förresten någon av er som läst något av Strindberg och vad tycker ni i så fall?

07 juni 2012

När jag är på besök hemma hos någon försöker jag alltid få en skymt av bokhyllan, om där finns någon. Helst skulle jag vilja ta en god stund på mig, studera titlarna, bläddra i böckerna och höra mig för om huruvida de är värda att läsas eller inte. Tyvärr så finns den tiden nästan aldrig.

Idag funderar jag över hur mycket en bokhylla säger om dess ägare. Och vad min säger om mig? Den innehåller ett urval av böcker som jag vill ha nära tillhands, men också en del nyinköpt, gamla favoriter och så vidare. Men den kan omöjligt visa alla favoritböcker som jag inte äger, de där Stig Claesson-böckerna jag aldrig köpt, eller Pär Lagerkvists samlade dikter som jag aldrig får tag i. Den visar heller inte den större delen av samlingen - alla de där böckerna som ligger nedpackade i lådor, eller som fortfarande, pinsamt nog, står kvar på hyllorna i källaren hos mina föräldrar. Det är egentligen de där undanskymda böckerna som till största delen berättar min historia.

Urvalet i min bokhylla är litet, och här får ni ett smakprov på det. Det är fritt fram att själva spekulera i vad min bokhylla säger om mig som person:

© Therése Olsson

(Lägg gärna speciellt märke till den vackra gröna målarboken från New York, det snygga bokstödet, pappas gamla skolböcker, mormors psalmbok och Kulla-Gullaserien.)

03 juni 2012

I onsdags när jag satt i bilen som förde mig bort log jag för mig själv. Jag njöt av varje meter som lades mellan mig och min by. Idag när jag närmade mig byn igen kändes det fint att vara tillbaka.
Ibland behöver man åka bort. Träffa andra människor och se saker på avstånd. Men sen behöver man också komma hem igen.

02 juni 2012

Den första dagen på sommarlovet firade jag med att shoppa. Jag köpte glas. Som alltid Iittala Essence, men den här gången likörvarianten. Samlingen växer till min stora glädje.

Idag har jag också shoppat (inga glas dock). För visst får man väl fira den andra dagen av sommarlovet också, åtminstone när det - med största sannolikhet - är livets sista sommarlov?

29 maj 2012

Det finns många saker som jag tycker är dumma. En av de dummaste är att de flesta av mina vänner bor så långt borta. Ni borde inte bo i Valbo, Stockholm, Borås och alla ställen ni nu bor på. Ni borde inte vara där. När jag behöver er alldeles precis här.

Men idag är jag samtidigt väldigt tacksam för fina ord jag fått, för att det finns människor också i min närhet som uppmuntrar och tror på mig. Det är värdefullt.

28 maj 2012

Vissa dagar hjälper inget annat än en promenad. Vissa dagar kan inget annat rensa mina tankar, jaga bort mina frustrationer och ge mig ny energi. Idag var en sådan dag.

22 maj 2012

Under en dramatisk himmel som hotade med regn lyste Järvsö kyrka vit i sensommarkvällen, och jag fick uppleva sommarens absolut vackraste och starkaste musikupplevelse. Jag tänker ofta på den stunden. Och lite extra just ikväll.

19 maj 2012

Ibland känner jag ett behov av att läsa berättelser om gamla tider. Om bönder och präster, om pigor och bondmoror, om slåttertider och kyrkbackar. Berättelser om hur människor slet för sin överlevnad, hur de älskade, hur de föraktade och hur de förlitade sig på sin Gud. Jordnära berättelser om livets grundläggande frågor, helt befriade från alla former av sms, mejl och sociala medier.

Nästan alltid när det där behovet kommer till mig så vill jag läsa Margit Söderholms Driver dagg faller regn. Det är en fantastisk serie böcker, och jag älskar att de utspelar sig i mitt eget Hälsingland. Men jag har läst dem så många gånger redan, så den här gången fick det bli något annat. Det fick bli Moberg. Det förvånar mig att jag inte läst fler av hans böcker, med tanke på att han skrivit det bästa jag läst - Utvandrarserien.
Men den här gången blev det Raskens. Och hittills gillar jag den verkligen. Den är precis vad jag behövde.