30 november 2011

Det är något av en konst att efter en heldag på jobbet komma hem, laga och äta mat och sedan sätta sig ner och vara pigg och redo att börja skriva på en hemtenta.

Detta är för övrigt inte en konstart jag behärskar.

26 november 2011

I somras sa jag till en av killarna på jobbet att jag var 21. Han trodde mig. När jag sedan sa att jag ljög och att jag i själva verket skulle fylla 29 skrattade han och vägrade tro mig.
Jag ville bara säga det.

- - -

Födelsedagskvällen spenderades med fint sällskap, rödvin, choklad och diskussioner om livet. Finfint.

20 november 2011

Den här helgen ägnar jag åt Carmina Burana. Det är helt fantastiskt att få sjunga i storkör med orkester och dirigent. Jag blir så imponerad av allihop. Carmina Burana i sig är vackert, mystiskt och mäktigt. Mörkt och ljust. Om vartannat.
En nyupptäckt favorit bland musikstyckena är Olim lacus colueram. Någon favorit gällande själva musiken är det inte, men texten går inte av för hackor. Här följer en översättning som jag hittat här. Ett vackrare poem än detta får man leta efter:

En gång var sjöarna mitt hem,
en gång var jag vacker att skåda
- när jag var svan.

Stackare jag,
nu är jag brunstekt
och svårt bränd!

Stekvändaren vrider fram och åter,
elden bränner mig svårt,
nu bär hovmästaren fram mig.


Stackare jag,
nu är jag brunstekt
och svårt bränd!

Nu ligger jag på ett fat
och kan inte flyga min kos,
glupska tänder ser jag.

Stackare jag,
nu är jag brunstekt
och svårt bränd!

11 november 2011

Det var så längesedan jag läste något av Bo Bergman. Jag minns den nötta gamla gröna Marionetterna som jag brukade låna på biblioteket. Hans ord fascinerade. Men så idag damp det ner en bok med hans dikter i brevinkastet. Orden fascinerar fortfarande.

Du skall inte bikta dig
för de andra, det är bara
du som döma kan och svara
om du går på orätt stig.
Den du är skall bikta sig
tyst för den du ville vara.
Duger domarn ej, så tig.

- ur Riket av Bo Bergman