30 november 2007

25

25 år gammal. Eller ung. Det är jag. Och det känns rätt så bra, mest med tanke på att den första veckan som 25-åring varit den bästa på länge. I lägenheten står vackra blommor överallt och vittnar om alla fina vänner jag har. Linn och Martin överraskade på jobbet med en bukett liljor (rosa), jag är förundrad över hur de lyckades pricka in mina absoluta favoritblommor. Inget är så vacker och luktar så gott som rosa liljor! Av Micke fick jag en ljuvlig höstbukett, även den med liljor.











Festen i Grängsbo var lyckad! Mycket roligt folk och många trevliga minnen. Tack alla!

- - -

Nu är vintern här. Idag har jag suttit på en skoter för första gången den här säsongen. Linn har kommit på att vi ska ta skoterkort så jag lär väl övningsköra lite. =) Det är otroligt roligt! Hoppas, hoppas, hoppas att snön får ligga kvar. (Men tvivlar på att den kommer att göra det...)

Nästa helg blir det troligtvis Stockholm igen. Karin den här gången. Längtar.

Strax kommer Elin och Pär hit på lite adventsmys.
Livet är inte alltid så dumt ändå.

16 november 2007

Du liv

Du liv, vad du ändå är ensamt armt, mot den dröm vi drömde om dig!

Jag vill inte vara med längre.

14 november 2007

Just nu

Igår på jobbet studerade jag mitt ansikte i spegeln. Jag såg sliten ut. Är jag inte lite mörk under ögonen? Är det rynkor jag ser runt munnen? Jag skyndade mig därifrån.
- - -
Visa mig en kyrka där medlemmarna ägnar mer energi åt att försöka bli bättre medmänniskor än åt att döma folk. (Inte bara i teorin utan i praktiken.) Visa mig en sådan kyrka och jag går dit.
- - -
Jag vill ha risgrynsgröt men jag har inga gryn att koka någon på. Och i kylen finns ingen praktisk plastkorv med färdiggröt i... Ibland är livet hårt.

11 november 2007

24

Idag har jag exakt två veckor på mig att leva som 24-åring, eller kanske snarare icke-25-åring... Jag har lite åldersnoja känner jag. Löjligt men sant. Men samtidigt finns det så mycket med 25-årsfirandet att se fram emot...
I vilket fall så är det två veckor kvar. Ynka två.

01 november 2007

Gråzon

Imorse var det sådär vackert så att det nästan gjorde ont. En blek sol sken över ett frostigt Söderomsjön och luften var sådär härligt klar och kall. Världen är verkligen innerligt vacker. Frågan är om allt det vackra där ute kan besegra allt det fula här inne?

Jag tänker mycket på människorna runt mig. Vad tänker de? Alla de där på jobbet till exempel, vilka av dem är lyckliga? Vilka av dem gråter i den svarta natten?